i mörkret vill jag leva.
du sitter här bredvid mig. vi ser på varandra. dåda förstår att nu är det dax. du vet vad jag menar, det är nu jag ger upp, jag ger upp mitt liv och mitt hopp på kärleken och vänskapen. jag orkar inte längre bli lämnad kvar helt själv, käna mig oälskad och oönskad så nu ger jag mitt liv för dem jag älskar så är det som ni sagt. "hoppar jag, så hoppar du?" är det så nu då. jag ställer mig upp tar några set mot räcket som är på bron. lutar mig över för att se avståndet, det borde vara lagom högt för att det ska gå. fast jag vill ha det högre. tar ytligare några seg går sakta sakt ut till en av pelarna som går upp, som liksom är ett av festena på bron. jag tar ett stadigt och fösiktigt gröpp om pelaren. börjar klättra sakta sakta upp för. det blir högre och högre, mörkare och mörkare. lamporna som är så färg glada lyser så starkt i mörkret. du gör inget för att stoppa mig du bara sitter där i mörkret i början av bron med huvudet ner mot asfalten och gråter, mne gråten kan inte hjälpa dig nu för snart finns jag inte mer. jag tar steget ut i det tomma. där ute fins ingen åter vändo. nu är jag längst uppe jag står och kollar ner mot vattnet. vänder min blick mot dig och du kollar upp. skriker något som jag inte hör, kommer springande mot pelaren som jag står på när du är under pelaren hör jag dian ord " jag älskar dig, du får inte lämna mig". jag blir tårögd och vill försiktigt ta mig ner så börjar klätra men så plötsligt så halkar jag tapar fotfästet och faller mot en säker död. vad ska jag göra det blir få tankar inan jag slår uhuvet i brö räcket och blodet skvätter utöver hela din kropp och min stackars blecka kropp fortsätter ner i det kalla kattnet. du faller i hopp på bron med händerna i luften. vad hade du gjort..... 
