oj då
hej
jag har inte vart så bra på att föra in några dikter här men lovar ska försöka bli bättre....
ha de gött ska försöka sriva in någe i kväll tror jag.
puss på er så läänge
vänner för alltid
ja så har det alltid varit.
vi är uppvuxna på samma ställe,
vi har alltid lekt tillsammans och minnena jag har
här uppe har jag fått tillsammans med diig. dom åren jag
bodde här det var de bästa i mitt liv, utan dom skulle jag ej ha någon glädje
att se tillbaka på. vi var som systrara, vi bråkade alldrig vi var bara vänner i vått och torrt.
även om jag bor långt i från dig så kommer du altid att vara min älskade lilla sysster som har en plats i
mitt hjärta. vi skriver brev och håller kontakten. vi är helt klart vänner för alltid du och jag mot världen eller hur visst är det så...
Sandra & Magdalena 4-ever and ever and ever....... always you and me
i mörkret vill jag leva.
du sitter här bredvid mig. vi ser på varandra. dåda förstår att nu är det dax. du vet vad jag menar, det är nu jag ger upp, jag ger upp mitt liv och mitt hopp på kärleken och vänskapen. jag orkar inte längre bli lämnad kvar helt själv, käna mig oälskad och oönskad så nu ger jag mitt liv för dem jag älskar så är det som ni sagt. "hoppar jag, så hoppar du?" är det så nu då. jag ställer mig upp tar några set mot räcket som är på bron. lutar mig över för att se avståndet, det borde vara lagom högt för att det ska gå. fast jag vill ha det högre. tar ytligare några seg går sakta sakt ut till en av pelarna som går upp, som liksom är ett av festena på bron. jag tar ett stadigt och fösiktigt gröpp om pelaren. börjar klättra sakta sakta upp för. det blir högre och högre, mörkare och mörkare. lamporna som är så färg glada lyser så starkt i mörkret. du gör inget för att stoppa mig du bara sitter där i mörkret i början av bron med huvudet ner mot asfalten och gråter, mne gråten kan inte hjälpa dig nu för snart finns jag inte mer. jag tar steget ut i det tomma. där ute fins ingen åter vändo. nu är jag längst uppe jag står och kollar ner mot vattnet. vänder min blick mot dig och du kollar upp. skriker något som jag inte hör, kommer springande mot pelaren som jag står på när du är under pelaren hör jag dian ord " jag älskar dig, du får inte lämna mig". jag blir tårögd och vill försiktigt ta mig ner så börjar klätra men så plötsligt så halkar jag tapar fotfästet och faller mot en säker död. vad ska jag göra det blir få tankar inan jag slår uhuvet i brö räcket och blodet skvätter utöver hela din kropp och min stackars blecka kropp fortsätter ner i det kalla kattnet. du faller i hopp på bron med händerna i luften. vad hade du gjort..... 
vinden blåser
länge har jag stått vid den livlösa kroppen. kännt samhörighet
med kroppen nedan mina fötter. jag sparkar lite lätt på det, men
inget händer. jag ser hur folk närmar sig. ingen hälsar ingen verkar
lägga märke till att jag står här. istället börjar en mam prata med en
lång mörkhårig kvinna. dom pratar fort och jag hör nestan inte orden dom
säger. det är som ett främmande språk. jag lyfter min ena händ för att torka
en tår. men det finns inget? det är bara torrt. jag börjar frysa. vinden ser ut att
dra kallt. vinden blåser på de stackars människor som arbeter med flickan som
ligger på marken. jag ser hur en lång man i svartöverrock kommer gående ur mörkret.
inten tycks lägga märke till honom. han bara går. han kommer mot mig. jag förstår ingen ting.
han stannar vid mig och säger. ser du din kroppen?, där ligger den aldeles livlös framför dina fötter,
se hur vinden drar i ditt hår, hur mörker och kyla närmar sig ditt inre och hur mycket din krppp än kämpar emot
så går det inte. det tar aldrig stopp. jag förstod först inte vad manen hade menat. men när jag senare
tänkte tillbaka på det han pratat om förstod jag. det var jag som låg där på marken framför mina
fötter. jag var DÖD. men hur? hur kan man vara död utan att veta, utan att känna?
manen som kommit till mig tog min hand och tig mig med sig. men jag
var inte redo. jag kan inte lämna alla människor som älskar mig.
men det var försent. ingen hade reagerat när jag sade till.
jag vissade täken medan jag leva på hur jag mådde
men ingen faans där. jag ville inte lämna
alla de jag älskade men samtidigt
fans det inget i världen
kvar för mig. mitt
liv var över.
varför
skulle jag leva
om jag inte hade något
att leva för? min livlösa kropp fördes
nu bort i en abulans. ingen kunde tala om
hur det skulle gå, ingen kunde berätta för mina nära
och kära att det var jag själv som ville. att det var jag som tagit
pistolen. att jag riktat den mot mitt huvud inte orkat mer. men vem ska
berätta den historien? vem ska skydde dem jag älskat från att göra samma misstag
som jag? ingen, ingen finns där för dom. jag ongrar allt det jag gjorde och ville bara tillbaka.
manen i svart rock börgade prata i gen. " flicka lilla, du kära lilla barn. du kan din vilja få. att vara
med dem du älskar. dok inte levande men du kan vaka över dom och ta hand om dem på avstond, dom
som verkligen älskade dig kommer då känna din närvara." jag förstod den gammle manen och ville genast ge mig av till den jag älskat mäst. när jag plötsligt vaknar i min säng. jag var våt av svett och rädd för mörker. vad skulle
jag göra? jag kunde ta lärdom av drömmen men samtidigt var jag rädd. det ända jag vill det ända jag känner
ar hur jag sakta men säker elimineras inifrån. hur all min livsglädje förvinner med kärleken och
vänskapen alla givit mig. allt de tog dom bort en efter en sakta men säkert försvan dom.
som bort med vinden som var i mitt hår som låg på marken. jag vill berätta, vill få
alla att förstå. det ärsvårt. det här är min skans att få alla att begripa att det är
på riktigt. jag kan inte tala med någon för jag blir bara ledsen. den jag
älskar mäst vill jag inte förlora så vill inte tynga hans axlar med
bördan från min sorg. han betyder mäst. han ar alltid
funnit vid min sida. jag vet att han skulle förstå
och lyssna bättre än dom flesta. men det
skulle inte gå. drömmen jag hade
var ej på riktigt utan bara
en fantasi i diktens värld
en sådan fantasi
kan födas var
stans.
tårar kommer aldrig ensamma
inte kärleken heller.
kärlek är mellan två personer
det är ett romantiskt sammspel.
Med kyssar, värme och ömhet.
kärleken och ömheten kan oftast
bota det mästa. det kan torka tårar
kan ta bort smärta. men som sagt
kärlek kommer alldrig ensam....
utan följt av tårar och hat...
en tår.
den landar på mina händer som ligger i ditt knä.
du stirrar med tom blick rakt ut i luften,. jag ser
ditt ledsa ansikte och jag vill bara hålla om dig.
vissa att jag finns här, men du stöterbort mig.
du vill inte prata. jag hoppas bara att du någon
gång ska förstå hur mycket du betyder för mig.
att höra om hur du vill ta ditt liv, att du inte orkar mer
det gör mig ledsen. för hoppar du så hoppar jag,
är det inte så? du har alltid ställt upp för mig låt mig
nu få ställa upp för dig! snälla jag älskar dig och kan i
nte leva om inte du finns. glöm det tråkiga och minns
allt roligt vi haft. allt på min födelse dag. filmkvällen hos dig.
vi har så kul tillsammans kan vi inte fortsätta med det.
jag vet att du har det jobbigt men jag vill bara att du ska förstå.
jag önskar du kunde läsa mina tänkar och förstå vad jag känner.
men det kan du inte.... nu ska du vara borta några dagar och det känns
inte bra. jag känner mig hjälplös. jag vill finnas där för dig.
jag ser hur en till tår faller. du vänderbort ditt ansikte.
vill inte att jag ska se. men jag ser
jag förstår. i alla
fall gör
jag
mitt bästa
för att förstå hur
du har det och hur jobbigt det kan
vara med allt... jag ser en till tår på väg. jag lyfter
min hand och torkar bort den du börjar le.
du ser glad ut..
så snälla
glöm
inte
" jag älskar diig, vi alla älskar dig"
små dikter!
till en annan människa
är fruktansvärt! men att leva med
skammen av att ha blivit
våltagen är värre,och då
har man rätten
att ha avsky till
en annan
människa
till mörkret,
blodet och tårarna
tar jag min flyckt. jag rymmer
dit ingen kan se mig, där ingen kan höra
mig. detta ställe kallas döden.
där slipper man allt de
hemska som
finns
bland
det
levande.
jag vet inte
vad jag ska ta mig
till, allt jag gör blir bara fel.
allt jag säger ställer bara till det.
jag ska sluta tala, ska sluta
leva.. ska sluta vara och
bara försvinna...
Välkommen till min nya blogg!
detta är min andra blogg. jag har en sedan tidigare.
hmm... då kanske ni tänker varför har hon två.
jo det är så att jag älskar att skriva.. speciellt. dikter.
så därför har jag skapat en blogg där jag akn skriva dikter...
skoj eller hur.... så jag lägger in både nya och gammla dikter här
kärlek och sorg. hoppas ni får en trevlig läsning... dikterna kommer in allt efter
som jag hinner.... ha de bra kramar från miiig
